fina fina Ronja/Royal Plastic

När världen är för stor och man känner sig tafatt
och folk är väldigt oförutsägbara
och staden aldrig sover, inte ens när det blir natt
då är väl tankarna inte helt klara
med natten kommer sånt som dagen inte låtsas om
och stannar där till dagens första tecken
när hon har mörka tankar så är staden sån
i bullret, där bor tystnaden och skräcken
och det kan vara skönt ibland att vara ensam bland allt folk
man är, men ingen ser om man försvinner
och staden talar samma språk, hon behöver ingen tolk för överallt finns saker som påminner
men ingen känner någon här, och ingen har det lätt
och ingenting är någonting och allting bara ett...
så jag försvinner, tack och hej...
...jag hoppas någon hittar mig...